Preparerade skidspår - en fri nyttighet eller en kommersiell vara? En jämförande studie mellan Røros och Funäsfjällen

Abstract

I både Norge och Sverige är längdåkning en folksport och under vinterhalvåret förvandlas många destinationer till skidparadis med otaliga mil preparerade skidspår. Att underhålla och preparera skidspår är kostbart, men vem som ska betala är inte alltid självklart. Finansieringen av skidspår har traditionellt baserats på frivilligt arbete och offentliga bidrag i både Sverige och Norge, men i dagens samhälle är detta på väg att förändras. På senare tid har vi sett en utveckling där typiska skiddestinationer infört avgifter som lägger kostnaden på användaren av skidspåren. På så sätt har skidspåren gått från att vara en fri nyttighet till att bli en kommersiell vara eller tjänst. Denna utveckling ligger i en allemansrättslig gråzon och i denna uppsats undersöker jag vad användarna av skidspåren menar om finansieringsfrågan. Studien utforskar och jämför vad skidåkare anser om finansieringen på två välkända destinationer, Funäsfjällen i Sverige och Røros i Norge. Arbetet har baserats på frågeställningen: Hur skidspåren i Røros och Funäsfjällen kan vidareutvecklas genom en djupare förståelse av användarnas syn på frågan om finansiering. För att besvara studiens frågeställning har jag använt mig av en explorativ metod bestående av en komparativ fallstudie inspirerad av ”mixed-metod”, med huvudfokus på den kvalitativa delen. I denna ingick även en kvantitativ enkätundersökning som huvudsakligen användes för att rekrytera informanter till 8 semistrukturerade djupintervjuer med användare av skidspår i Funäsfjällen och på Røros. Resultaten från de två olika metoderna identifierar och diskuterar finansiering av skidspår specifikt, och finansiering av fria nyttigheter generellt. Användarna av skidspåren i Funäsfjällen är för en användarfinansiering medan användarna på Røros är mer positivt inställda till en finansiering baserad på en kombination av frivilligt arbete och avgifter samt offentliga bidrag. Skillnader mellan Røros och Funäsfjällen visar att lokalt anpassade lösningar är viktiga, eftersom användarnas syn, och de lokala förhållandena och möjligheterna varierade mellan platserna. Studien visar även att en användarfinansiering kan vara en framgångsrik strategi för platser med högt besökstryck, om man klarar att värna intressen av allemansrättslig karaktär för de fastboende. En offentlig finansiering eller en finansiering baserat på frivilligt arbete kan vara en god lösning för platser av mindre turistisk karaktär och besökstryck. Denna studie bidrar till att identifiera områden som är viktiga för vidare forskning, till exempel för att undersöka skillnaderna mellan Sverige och Norge, när det gäller människors syn på allemansrätten, som kan bidra till att utveckla naturturismen i de två länderna.

In both Norway and Sweden, cross-country skiing is a popular sport and, during the winter months, many destinations are transformed into ski paradises with countless miles of groomed ski tracks. Maintaining ski tracks is expensive, but it is not always obvious where to send the bill. The financing of ski tracks has traditionally been based on voluntary work and public contributions in both Sweden and Norway but in today's society, this is about to change. Recently, we have seen a trend where typical ski destinations have introduced fees that put the cost of the maintenance on the user of the ski tracks. As follows, the ski tracks have gone from being a free utility to becoming a commercial good or service. This development lies within a grey area due to the right of public access, and this study explores and compares what skiers think about the financing issue at two well-known ski destinations, Funäsfjällen in Sweden, and Røros in Norway. The main objective of this study is to: Explore how ski tracks in Røros and Funäsfjällen can be further developed through a deeper understanding of the users' views of the funding. To answer the objective, the study applied an exploratory, comparative case study approach inspired by "mixed method," focusing on the qualitative part. This included a quantitative survey which was mainly used to recruit informants for eight semi-structured in-depth interviews with users of ski tracks in Funäsfjällen and Røros. The findings from the two different methods identify and discuss the financing of ski tracks specifically, and the financing of public goods in general. The users in Funäsfjällen are more positive to a user fees approach, while the users in Røros are more positive to a combination of voluntary work and public contributions. Differences between Røros and Funäsfjällen also show the importance of locally adapted solutions as the users' view, and the local conditions and possibilities varied between the two places. The study shows that user fees can be a successful strategy for places with high visitor pressure if you manage to maintain public interests for the permanent residents. A public financing or a financing based on voluntary work can be a good solution for places with fewer tourists. This study helps to identify areas that are important for further research for example, to investigate the differences between Sweden and Norway when it comes to people's view of the right of public access - that will provide a better basis to develop nature tourism in the two countries.