En kasus-kontroll studie om TINEs djurvälfärdsindikator och kalvskötsel hos ett urval av norska mjölkproducenter på Östlandet

Abstract

Djurvälfärd hos matproducerande djur har ett stort nationellt och globalt fokus och är något som konsumenter bryr sig om och efterfrågar. Djurvälfärd är ett komplext begrepp med utmaningar både i det dagliga arbetet med skötsel av djur och vad gäller identifiering, registrering, analys och uppföljning. Förutom den lagstiftning om djurvälfärd som finns på plats både på EU nivå och nationellt i Norge, har olika internationella organisationer integrerat djurvälfärd i sina policys och standarder. Där presenterar de sina kriterier eller variabler för att mäta djurvälfärd. Flera av dessa variabler har sedan flera år tillbaks registrerats i Norge, något som bidragit till att norska TINE, lanserat en djurvälfärdsindikator för att kunna arbeta med djurvälfärd både på besättningsnivå och i större nationell skala.

I arbetet om TINEs djurvälfärdsindikator och kalvskötsel hos ett urval av norska mjölkproducenter på Östlandet, undersöker vi skillnader i kalvskötsel, på plats i besättningarna, hos besättningar som placerar sig högt respektive lågt på TINEs delindikator för kalv. Vi har med hjälp av strukturerade registreringar och provtagning, jämfört kalvskötsel inklusive råmjölkstilldelning i dessa besättningar. Vi tror att en eventuell skillnad mellan kalvskötsel syns lättare i praktiken när vi jämför dessa två grupper än om vi söker skillnader hos besättningar som ligger i centrum av normalfördelningen.

Arbetet utfördes i en tid av Covid-19 pandemi och lockdown av samhället vilket gjorde att vi fått ett litet dataunderlag. Trots detta ser vi tendenser till skillnader i kalvskötseln mellan de besättningar som placerar sig högt respektive lågt på TINEs delindikator för kalv. De besättningar som placerar sig lågt på TINEs delindikator för kalv har i vår studie större utfordringar kopplat till kalvvälfärd än de som placerar sig högt. Vi har sett kalvar med sämre immunstatus i denna grupp och vi har uppmärksammat en skötselfaktor där de förlitar sig oftare på kalvens aptit när det gäller mängd råmjölk första dygn. Vi har noterat att ute i besättningarna, är aptitfodring inte det samma som fri tillgång på mjölk. Kalvarna erbjuds mjölk på flaska och får dricka så mycket mjölk de önskar, men detta är begränsat till utfodringstillfället. Om kalven vill dricka, får den dricka så mycket mjölk den önskar. Om den inte vill dricka vid utfodringstillfället, måste den inte dricka mjölken. Hos dessa besättningar som placerar sig lågt på indikatorn, får kalvarna också i större utsträckning mindre mängd mjölk och mjölk fördelat på färre ransoner under sin första levnadsvecka än de besättningar som placerar sig högt på indikatorn. Detta är en pilotstudie som visar att det kan vara nyttigt att använda dessa registreringar som ett supplement till indikatorn, för att få ett bättre intryck av djurvälfärd hos kalvar.